Föreliggande material har välvilligt ställts till förfogande av
– Sällskapet Castellanernas forskargrupp
– Lars Dreje (Karlshamniana 2002)
– Karlshamns Museum
och för detta tackar vi varmt.
Enskilda medlemmar har också lämnat bidrag.
Boön
Boön, som en gång liksom Blekinge tillhörde Danmark, är historisk mark. År 1658 var kriget mellan Sverige och Danmark över och freden i Roskilde sluten.
Till dessa nyvunna områden kom Sveriges dåvarande kung Karl X Gustaf, tillsammans med sin generalkvartermästare Erik Dahlberg.
Kanske var det här på Boön de båda stod och blickade in mot fiske-samhället Bodekull, som efter Ronneby var Blekinges viktigaste utskeppningshamn och som på kungens order kom att bli staden Karlshamn.
På Boöns insida och norrut finns det en väl skyddad plats för en örlogsflotta i vinterkvarter — med en nästan isfr
i hamn. Här kunde fartygen segla ut tidigt om våren, för att med gynnsamma vindar upp-rätthålla makten över Östersjön.
Idag vet vi att det inte blev så. Kungen avled år 1660 och hans planer på en örlogshamn på Boön skrinlades. Men hans order att på Boön anlägga skeppsvarv och en skans till dess och stadens försvar, genomfördes.
Av dessa återstår idag inte mycket.
Raserade och överväxta av vegetation, endast som tysta minnen från gångna tider.
Mera synligt är begravningsplatsen för garnisionen på Kastellet — några gravhällar med ännu läsliga inskriptioner omgärdade av en vacker stenmur. Kulsprutefort påminner om senare tiders ofredsår.
Här på Boön har människor haft sin utkomst. Stengärdesgårdar minner om gränser till odlad mark och stenskravel som stenhuggarnas hårda slit.
Vid vattenbrynet, i en skyddad vik, ligger fortfarande stenkåsarna, som en gång varit tilläggsplatser för lotsarnas båtar.
Idag är Boön en plats för rekreation. De mjukt avslipade klipphällarna inbjuder till ett behagligt badliv och sedan ön fått fast förbindelse med Sternölandet via en bro, är det många som tar sig hit ut.
Sternö
Sternö är en halvö som skjuter ut i havet alldeles väster om Mieåns utlopp i Östersjön. Enligt jordabalken av år 1585 hette den Stiernöö, men 1591 ändrades namnet till Sternö. När man kommer sjöledes österifrån, ser konturerna av Sternö ut som en kamel med sina två pucklar. Den norra puckeln kallas ”Höga rör” och är ett mäktigt gravröse till minne av en stor hövding, troligen under bronsåldern, tusen år f Kr. Man tror att hövdingen hette Stie. Den södra puckeln kallas ”Bålabacken” och platsen kan ha använts för att tända bål för att vägleda (eller missleda) båtar.
År 1679 lär en engelsk brigg med namnet Altáre ha bålats upp, så att den strandade vid den plats, där Altare hall nu ligger. Fyra personer räddades av vilka tre stannade och blev bofasta.