Förr ägde en man vid namn Olof Gummesson Berg stora delar av Sternö. Han var den förste som bröt 
sten i Bålabacken. I slutet av 1800-talet köpte L O Smith Bergs rättigheter och började bryta storgatsten. Alfred Kofoed Fernström kom från Bornholm till Karlshamn 1881 för att köpa trä till sin far som var tunnbindare i Rönne. Alfred var bara 22 år när han började fundera över om det inte vore klokare att satsa på blekings granit i stället för på tunnbinderi hemma på Bornholm. Och så blev det ju.
Flera kända byggnader runt om i världen är klädda med blocksten från Sternö Blåberg, t ex Empire State Building och pelarraderna utmed Stadshuset i Stockholm.
Normalt sysselsattes ca 3000 arbetare och tjänstemän i stenindustrin häromkring på 1930-talet och det fanns mer än 100 egnahem samlade kring stenbrotten ute i Sternö.
I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var gatstensindustrin viktig, men när asfalten och cementbetongen kom på 1930-talet blev det dödsstöten för gatstenen. Då övertog blockstenen produktionen.
Denna fick ett märkligt uppsving under 2:a världskriget. Hade kriget utvecklat sig som Adolf Hitler hade tänkt sig, skulle det idag funnits en rad monument i Tyskland, där blekingsk granit i olika nyanser skulle fungerat som kronan på verket. Nu blev det som väl var inte så.
Av stenhuggarna finns det knappt några kvar. De var oerhört skickliga hantverkare, t ex Axel Ingemansson, Karl Thierfelder och Albert Dornhäuser.
Tillbaka
